Sanna Emma Amanda Hagberg

Mina förfäder och deras historia.

En släkthärva i Helsinge på 1500-talet Tekniker GÖRAN SÖDERLUND, Helsingfors Länsmannen Markus Jönssons släkt

Markus Jönsson i Helsinge kyrkby rustade 1572 tillsammans med "sina söner Henrik Larsson och Johan Markusson" för 5 skatter jord i Helsinge socken.[1] Markus hustru Gertrud Jönsdotter var dotter till knapen Jöns Mickelsson till Moisio i Lojo och Anna Persdotter (Ille).[2] Henrik Larsson var tydligen Markus Jönssons styvson, d.v.s. son till Gertrud i ett tidigare äktenskap.

Markus Jönsson kallas länsman i Helsinge 1535 och 1547. Hans sigill visar ett bomärke och initialerna MI. År 1540 innehade han dels sitt hemman i Helsinge kyrkby, dels utbysjord i Finnby (Sibbo, sedermera Tusby), Meilby (d.v.s. Sjöskog), Nackskog och Skattmansby.[3] Han erlade nedsatt "stadgeskatt" till kronan på grund av andra tjänster: från 1550 var en skattmark i Finnby hans stadgehemman.[4] Vid hertig Johans besök i Finland 1556 ändrades Markus Jönssons stadgeskatt att omfatta hemmanet i kyrkbyn med de ovan nämnda utbysjordarna utom Finnby, som byttes ut mot hälften av Tomtbacka och ett hemman i Malm, båda i Helsinge.[5] Samtidigt erhöll Henrik Larsson i kyrkbyn andra hälften av Tomtbacka under stadga [6] och tillsammans med borgaren Erik Sigfridsson i Helsingfors övertog han även stadgehemmanet i Finnby.[3]

Markus Jönsson nämns i tiondelängden ännu 1576, men inte längre 1577, då han tydligen var avliden.[7] Han bör inte förväxlas med sin namne som stundom kallas "Lill Markus Jönsson" och som nämns i Helsinge kyrkby 1556-1610.[8] Efter knapen Markus Jönssons död befriades halvbröderna Henrik Larsson och Johan Markusson tillsammans med borgmästaren i Helsingfors Erik Sigfridsson från utskylder mot att de presterade rusttjänst för hemmanen i kyrkbyn och Finnby jämte utbysjordar. Friheten bekräftades i ett kungligt brev 15.6.1581.[9]

Erik Sigfridssons änka, hustru Margareta, fick i ett kungligt brev 12.9.1590 löfte om att så länge hon var änka och oförsörjd få besitta och njuta den skattejord hon ärvt i Helsinge kyrkby, Finnby och Massby (Sibbo).[10] Jorden i Massby förefaller att ha varit Erik Sigfridssons mödernearv.[11] Hustru Margareta var tydligen helsyster till Henrik Larsson - detta antagande stöds av Henriks och Eriks kompanjonskap redan 1556 i hemmanet i Finnby.

Till syskonskaran hörde ytterligare Johan Markussons helsyster Anna Markusdotter. Hon nämns från 1589 och var då änka efter sin första man Henrik Henriksson till Gräsa. Gräsa var hustru Annas mödernearv och hade vid mitten av 1400-talet kommit i hennes mormors fars, Peder Henriksson Illes ägo.[2] I fråga om Annas äktenskap och barn hänvisas till Jully Ramsays och Elgenstiernas uppgifter om ätten Hammarstjerna samt till August Ramsays sockenhistorik[12] och uppsats om Gräsa.[2]

Johan Markusson adlades 6.11.1578 och erhöll samtidigt allodialrättigheter för sitt mödernearv i Gräsa. Han skrev sig sedan till Gräsa. År 1580 var han handskrivare hos Henrik Klasson (Horn)[13] och följande år skrivare hos Klas Åkesson Tott på Viborg.[9] När Johan dog ca 1585 övergick Gräsa till hans syster Anna och hennes första man Henrik Henriksson.

Efter Johan Markussons död behöll hans änka Margareta frihetshemmanen i Meilby och Staffansby samt hemmanet i Malm, som hon åtminstone 1586 brukade under frälse.[14] Hon innehade dessutom två hemman i Borgå Torasbacka, som Markus Jönsson i ett kungligt brev 12.9.1570 hade erhållit som pant för ett lån till kronan. På denna pant fick hustru Margareta bekräftelse 18.10.1602. Ånnu 1606 gjorde hon rusttjänst för sina hemman.

Två söner till hustru Margareta var 1602 i kronans tjänst hos Arvid Eriksson (Stålarm). Bara en av dem är känd till namnet, nämligen Klas Johansson till Sjöskog, som i sitt vapen förde två korslagda bilor och på hjälmen tre strålformigt ställda pilar. Samma vapen anges i Peringskiölds samling ha tillhört "Marcus Jönson, trol. finne fr. Borgå sn."[15]

Både hustru Margareta och hennes två söner var tydligen avlidna 1610, då Johan Markussons systerson Bengt Henriksson (son till Anna Markusdotter) nämns som ägare till hemmanet i Sjöskog.[16] Det innehades 1619 av hans arvingar.[12]

släkttavla

Lagläsaren Henrik Larsson släkt

Den Lars, som tydligen var Gertrud Jönsdotters första man, har inte kunnat identifieras. Deras son Henrik Larsson uppträder första gången i bevarade handlingar 1549, då han sålde ett parti bräder till Stockholms slott. År 1557 näms Henrik Larsson i Helsinge i ett register "wpo the landz kopmen som haffua theris oker och engh men dog likuell bruka seglas med sin skip och räth köpmandz handell". I en annan förteckning från samma tid över landsköpmän och krögare i Helsingfors kallas han "Henrich kroare i Helsinge kyrcke by".[17] Henriks gästgivarverksamhet kan vara orsaken till att han 1556 beviljades stadgeskatt.

I ett brev av Klas Åkesson (Tott) erhöll Henrik Larsson 1563 frihet mot rusttjänst för sin sätesgård Tomtbacka och Granböle i Helsinge samt för ett hemman i Sippo by (Sibbo, sedermera Tusby), sammanlagt 2 1/2 skatter jord. Denna frihet bekräftades i Henrik Klassons (Horn) brev 7.5.1565 och Gösta Finckes brev 12.2.1576.[18] Utom dessa hemman och stadgehemmanet i Finnby innehade Henrik Larsson åtminstone 1571-81 ett frälselandbohemman i Kimito, Brännboda.[19] För alla dessa besittningar ställde han 1571 sex avlönade ryttare under fanan.[20] Efter brodern Johan Markussons och svågern Erik Sigfridssons död 1685/86 rustade Henrik en tid ensam också för Finnby och stadgehemmanet i Helsinge kyrkby.[21]

Från 1570 tjänstgjorde Henrik Larsson som fogde i Kymmenegårds län, från 1574 i Lill-Savolax och åtminstone år 1584 i övre Satakunta. Han var lagläsare i Borgå län från 1586 och i Halikko härad 1591. Samtidigt var han från 1587 fogde på Helsingfors kungsgård.[22] Han dog före 29.5.1592, då hans änka hustru Karin (Tönnesdotter Wildeman) näms vid Helsinge ting.[23] Efter Henriks död innehades hans tidigare friheter av änkan. Utom hemmanen i Tomtbacka och Granböle samt stadgehemmanet i Finnby, som till en del var köpt jord, omfattade friheten även ett hemman i Kerisalo by i Rantasalmi, inköpt under den tid då Henrik var fogde i Lill-Savolax. [24] Dessutom hade Karin Tönnesdotter efter sina föräldrar ärvt frälsejord i Pernå och Jääskis.[25] Hustru Karin höll 1601-03 "frälsehäst" för sina frälsegårdar och skattehemman i Nyland och Savolax. Hon njöt i tio års tid "hemmanen fritt för hennes s. mans gamla tjänst".[26]

Henrik Larsson och Karin Tönnesdotter hade två söner och två döttrar. Dottern Gertrud blev i sitt gifte med Lydik Henriksson (Jägerhorn) stammor för ätten Jägerskiöld. I fråga om dem hänvisas till ättartavlornas och Jully Ramsays uppgifter. Gertruds syster Anna Henriksdotter blev före 1617 gift med tullnären och rådmannen i Helsingfors Didrik Larsson (Svanström), död ca 1632 (Jully Ramsay kallar honom felaktigt Lydik Larsson). I Helsingfors mantalslängder nämns Anna 1639-43 som änka. Hon var 1644 omgift med kyrkoherden i Helsinge Sigfridus Stephani Brotherus i hans andra äktenskap.[3] Hon upptas i mantalslängden till 1648.[27]

Hos Anna Henriksdotter nämns i mantalslängden 1639 döttrarna Brita och Anna samt 1640 utöver dem en tredje dotter, som inte har kunnat identifieras. Brita Didriksdotter (Svanström) dömdes 11.5. 1640 av rådstugurätten i Helsingfors att mista livet och brännas på bål för att hon mördat sitt utomäktenskapliga barn. Lagläsaren Hans Mårtensson (Brenner) tillstod sig vara far till det mördade barnet, men han vägrade gifta sig med Brita. Innan domen hann verkställas lyckades hon fly från stadens fängelse[28] och hennes senare öden är okända. Britas syster Anna Didriksdotter bodde 1647-48 hos sin mor på Helsinge prästgård. Hon är knappast den Anna Didriksdotter, som enligt Jully Ramsay (s. 203) 1640 var änka efter löjtnanten Johan Eriksson Hästesköld.

Henrik Larssons son Tönne Henriksson skrev sig till Finnby 1602, då han undertecknade finska adelns trohetsförsäkran till hertig Karl. Härvid använde han sin fars signet, hästskon under en kroksabel.[29] Han fick 5.9.1603 av ståthållaren Axel Ryning på Viborg löfte om frälsefrihet för sitt arv, Kerisalo i Rantasalmi.[30] På basen av Karl IX:s kungörelse om den 1606 uppbådade knapadeln erhöll löjtnanten Tönne Henriksson 30.6. s.å. mot rusttjänst med fyra hästar en livstidsförläning som omfattade hemman i Nackböle, Granböle, Klemetskog och Tölö i Helsinge samt några skatter jord i Lappvesi. Jorden i Lappvesi byttes redan 25.8. s.å. ut mot jord i Helsinge.[31]

Tönne Henriksson rustade även någon tid för sin mors hemman i Tomtbacka och Finnby, men ett skifte mellan bröderna ägde tydligen rum före 1609. Då kallas Tomtbacka Tönne Henrikssons sätesgård och 1610 anges stadgehemmanet i Finnby vara brodern Johans säteri. [32]

Tönne Henriksson var löjtnant ännu 1626 och tjänade då i överstelöjtnant Nils Boijes kompani. Före 1632 befordrades han till kapten vid överste Johan Bergs regemente.[33]

Vid lagmanstinget i Pernå 29-30.7.1644 bevakade jungfru Anna Stålarm sin rätt, då hennes moders syskonbarn Tönne Henriksson hade sålt ett frälsegods i Pernå Gerby. Därvid framhölls, att Tönne var "en ofrälse man, haver allenast med släktens tillstånd och minne innehaft detta godset som han försålt haver, dock således, att det efter hans död skulle släkten hemfalla".[34] Tönne låg på sitt yttersta 28.1.1650, då han konfirmerade sitt år 1646 upprättade testamente. Redan 12.2. 1650 sålde hans arvingar Tomtbacka till landssekreteraren Lars Crantzfelt. Vid detta tfilfälle upprättades en "förlikningsskrift" av Crantzfelt. och Klas Johansson i Esbo. Den undertecknades av borgmästaren i Helsingfors Frantz Stockman, lagläsareii i Raseborgs härad Hans Mårtensson och kapellaneni herr Hans Brotherus. Av skriften framgår, att Crantzfelt, som inte var släkting till Tönne Henriksson, hade åtagit sig att betala alla dennes skulder.[35] Klas Johansson i Esbo, som företrädde arvingarna vid "förlikningen" ined Crantzfelt, har inte kunnat identifieras i Esbo eller dess omnejd.

Till Tönne Henrikssons åminnelse uppsattes i Helsinge kyrka hans vapensköld, knapadelns försilvrade arm pä grönt och gult fält.[36] Med sin hustru Malin Lodh, som nämns 1635-49, hade han åtminstone dottern Kirstin, nämnd endast i mantalslängden 1642. Jully Ramsay uppger att ätten Creutzhammars stamfar Matts Tönnesson var Tönne Henrikssons son, men Love Kurténi har i Genos 1980 (s. 112-115) visat att detta är oriktigt.

Henrik Larssons andra son Johan Henriksson, bodde 1602 med sin mor på Tomtbacka.[37] Åtminstone från 1610 gjorde han rusttjänst för stadgehemmanet i Finnby, som var hans sätesgård till 1616. Senare kallas det hans utbysjord. Själv bodde han i Tölö, där han 1619 innehade tre fördelshemman, som 1627 uppges ha varit hans egna.[38] Han fick 12.2.1610 ryttarfrihet även för hemmanet i Kerisalo, som han själv ville rida för och som brodern Tönne tidigare hade haft under frihet.[39]

Åtminstone sedan 1614 var Johan Henriksson korpral under Otto Grothusens (från 1618 Nylands) ryttarfana. Han blev fänrik där 1624 och löjtnant vid Viborgs läns kavalleriregemente 1626 samt avancerade till ryttmästare 25.7.1628. Johan dog i Tyskland 1632 [40] och efter hans död innehade hans änka Kerstin Lindelöf hemmanen i Tölö och Finnby.

Våren 1633 angav Kerstin Lindelöf sin salige mans predikant, herr Johan Poijcke, för "att han hennes ära antastat haver, förekastande hennes frudöme, det hon i sitt änkestånd fört ett horleverne" och för att ha slagit "hennes frudöme en pust" då herr Johan råkat i slagsmål med stadens spelman Samuel Mattsson och fru Kerstin skilde dem åt. Herr Johan tillstod att hans ord var "obetänkta och i hastighet fällda".[41]

Samuel Spelman och hans "dryckesbröder" nämns flera gånger i Helsingfors domböcker och 1632 angavs han som far till en tjänstepigas utomäktenskapliga barn .[41] Senast 1634 gifte Johan Henrikssons änka Kerstin Lindelöf om sig med Samuel. [42] Genom detta sitt andra äktenskap förverkade hon sitt ärvda frälsehemman i Koivisto i Bjärnå.[43] Samuel Mattsson, som senare antog namnet Forssman, kom samtidigt i besittning av Johan Henrikssons hemman i Tölö och Finnby. Ännu 4.5.1640 kallas han i rådstugurättens protokoll "fordom denna stadsens spelman", men två år senare blev han lagläsare i Lappvesi härad. Då Tölö by anslöts till det nya Helsingfors erhöll han i utbyte för ägorna där Kirvesniemi ryttarhemman i Taipalsaari. [22] Stadgehemmanet i Finnby, som var Kerstin Lindelöfs "avlinge och rätta morgongåva", sålde han 1644 med sin "kära hustrus och barns ja och samtycke" till kyrkoherden i Sibbo Laurentius Pampinaeus. [44] Herr Lars patronymikon var Johansson och det förefaller möjligt att han inlöste Finnby, som son till Kerstin Lindelöf i hennes första gifte med Johan Henriksson, men klara belägg för denna hypotes kan inte utläsas ur domboksuppgifterna om hemmansköpet.

Borgmästaren Erik Sigfridssons släkt

Erik Sigfridsson var son till borgaren Sigfrid Mattsson i Helsingfors (död före 1555) och Malin Eriksdotter (Ekelöf). Modern hade tydligen med sin syster Margareta (gift med Bertil Mattsson Grönfelt) i utbyte mot ärvd frälsejord erhållit en skattmark jord i Massby (Sibbo). Denna jord anges åtminstone redan från 1572 vara Erik Sigfridssons och hans kusins, Matts Bertilssons stadgehemman.[11] En bror till Erik Sigfridsson var sannolikt borgaren i Helsingfors Hans Sigfridsson, vars frälsebonde nämns 1573 i Massby.[45] Hans Sigfridsson fraktade 1560 Erik Sigfridssons skuta [46] och ännu på 1580-talet bedrev han handel och sjöfart i staden; han nämns senast 24.4.1584 och var då rådman.[47] Hans Sigfridssons änka Brita erhöll 1587 betalning för en spannmålsfrakt, hon uppges ha varit "av adelig börd och släkte". I familjen föddes åtminstone en dotter, som blev gift med borgaren Hieronymus Karsten(s) i Åbo.[48]

Även Erik Sigfridsson bedrev handel och sjöfart. Tillsammans med brodern Hans och kusinen Matts Bertilsson hörde han till de förmögnaste borgarna i Helsingfors under 1500-talets senare hälft. Erik Sigfridsson nämns som rådman 1563 och som borgmästare från 1581; [47] han upptas i en rannsakningslängd ännu 1586 och dog sannolikt snart därefter.[49]

Efter Erik Sigfridssons död fick hustru Margareta 1590 frihet på sin ärvda jord i Helsinge och Sibbo. Hennes dotter, amiralen Bengt Severinsson Juustens hustru Brita Eriksdotter, beklagade sig 1599 i ett brev till konung Sigismund över att hertig Karl låtit plundra hennes "fattiga ålderstigna moder" och låtit lägga moderns arvegods under skatten. Margareta hade då varit änka i fiorton år. Brita Eriksdotter klagar i samma brev över sitt utblottade tillstånd. Hon säger sig ha mist allt som hon och hennes man ärvt och förvävat. Brevet skriver hon som flykting i Livland och hennes man har i över två år varit fången hos hertig Karl.[50]

Bengt Severinsson blev senare benådad och återfick sina förläningar. I en förteckning över hans godsinnehav i Borgå län 1605 upptas även hans "kierlighe hustrus måders godz", för vilka han gjorde vapentjänst, nämligen hennes säteri i Helsinge kyrkby - 3/4 skatt, Finnby - 1/3 skatt, Massby - 3/4 skatt och Tusby - 1/2 skatt.[51] I fråga om Brita Eriksdotters och Bengt Severinssons familj hänvisas till Jully Ramsays utredning av ätten Gyllenlood.

Britas bror Krister Eriksson nämns redan 1600 som jordägare i Helsinge kyrkby och 1606 övertog han där 6 alnar jord som hans mor köpt av "sin syster"[52] (troligen Anna Markusdotter). Krister fick 24.7. 1611 frihet mot rusttjänst för sin arvejord i Finnby och Massby och 1612 hade han även frihet för sin jord i kyrkbyn. [53] Klockaren i Helsinge klagade 1616 om att en äng under hans hemman i kyrkbyn innehades av Krister Eriksson tillsammans med Bengt Severinssons änka. Den hade tidigare varit i deras föräldrars besittning. På 1620-talet innehades stadgehemmanet i kyrkbyn av Britas son Hans Bengtsson (Gyllenlood).[54]

Krister Eriksson var först rådman och senare borgmästare i Helsingfors; han dog 1634. Hans första hustru Anna Henriksdotter (Jägerhorn) var änka efter Hans van Sanden, död ca 1590. Omkring 1630 gifte Krister om sig med Elisabet Samuelsdotter, änka efter kyrkoherden i Helsingfors Samuel Andreae Savonius. Hon levde som änka på hemmanet i Massby ännu 1644.[55]

Krister Erikssons senare gifte var barnlöst, men med Anna Henriksdotter hade han en son Johan Kristersson, som tjänade i flottan och avancerade till skeppslöjtnant. Han övertog efter faderns död stadgehemmanet i Massby och innehade dessutom ett hemman i Härtsby (Sibbo). År 1635 bodde han enligt mantalslängden med sin hustru Anna Nilsdotter på sin svärfars, majoren Nils Dubblares hemman Matbacka i Sibbo. Johan dog 1637, sannolikt barnlös. Hemmanet i Massby innehades ännu 1639 av hans änka och 1640 av hans styvmor. Det övergick sedan i ätten Blåfields ägo.[56] Johan Kristerssons änka Anna Nilsdotter var 1642 omgift med lagläsaren Hans Mårtensson (Brenner) i hans andra gifte.

[1] RA: 3 3 38: 18. [2] August Ramsay, Gräsa Frälse i Esbo. HArk XXXII: 5. [3] Reinhold Hausen, Bidrag till Finlands historia III, Helsingfors 1904, s. 50, 333. Gunvor Kerkkonen, Helsingin pitäjän historia, Porvoo 1965, s. 120,142. RA: GRBF Helsinge Tusby. [4] RA: 2986: 55. [5] RA: 3044: 14v, 42v; 3147: 31v; 3440: 6. [6] RA: 3044: 43v. [7] RA: 3 364: 54; 3371: 52. [8] RA: 3044: 42v; 3364:1, 54; GRBF Helsinge. [9] RA: 3395: 26v, 58; 3412: 15. [10] RA: 3441: 194; 3477: 26. [11] Paul Nybérg, Sibbo sockens historia I, Helsingfors 1931, s. 215. [12] August Ramsay, Esbo socken II, Helsingfors 1936, s. 277-293. [13] RA: mf FR 577 Förläningsregister 1580: 16v. [14] RA: mf FR 576 Förläningsregister 1590 (opaginerat); 3419 a: 68v. [15] RA: 3504: 2, 26; 3525: 11; Hausens genealogiska samling: Markus Jönssons vapen enligt Peringskiölds samling i SRA; Klas Johanssons vapen eniigt en vapenbok i Skoklosters arkiv. [16] RA: 3552: 8v. [17] Gunvor Kerkkonen, a.a., s. 143, 146. RA: mf FR 319 Klagomålsregister från 1550- och 1560-talen, p. 187. [18] RA: 3 440: 32. [19] Gabriel Nikander, Kimitobygdens historia I: 1, Åbo 1944, s. 201. [20] Werner Tawaststjerna, Suomen sotavoimia Juhani III:n aikana, HArk. XVII, s. 26. [21] RA: 3454: 1, 18v, 19. [22] Yrjö Blomstedt, Laamannin- ja kihlakunnantuomarinvirkojen läänittäminen ja hoito Suornessa 1500- ja 1600-luvuilla, Helsinki 1958, s. 387. [23] RA: 219. Meddelat av Love Kurtén. [24] RA: mf FR 577 Förläningsregister 1577, p. 14; 6747: 44. [25] RA: Hausens samling: Handlingar från Tjusterby gård i Pernå. [26] RA: 6686: 90v; 6695: lv, 4. [27] RA: 483 Df: 52; 7941: 628v. P. Nordmann, Bidrag till Helsingfors stads historia I, s. 181, 195; Uusi Sukukirja III, Helsinki 1970, s. 352. [28] P. Nordmann, a.a. III, s. 157, 159, 162. [29] Torsten C. Aminoff, Finländska frälsesigill från tiden 1568-1602, Gentes Finlandiae IV, s. 17. [30] RA: 6696: 96v. [31] RA: riksregistraturet 30.6.1606 (avskrift); 3536: 10; 3540: 133. [32] RA: 3546 a: 3; 3552: 91. [33] Arvi Korhonen, Hakkapeliittain historia II, Porvoo 1943, s. 32. RA: 3656: 59. [34] RA: ä l: 382. [35] RA: g 4-5: 60, 211 v. [36] RA: Hausens samling: Teckningar av adelsvapen i finska kyrkor. [37] Meddelat av Sven-Erik Åström. [38] RA: 483 De: 41; 3552: 91; 3585: 54; 3604: 96; 3638: 79. [39] RA: 6747: 44. [40] RA: 3630: 136; 6767: 9; bb l: 145. Meddelat av Kaj Duncker. [41] P. Nordmann, a.a. I, s. 168, 190, 194-195; 111, s. 159. [42] RA: 3663: 53v. [43] RA: mf FR 319 Klagomålsregister, 1600-talet, förbrutna gods - akter, p. 155, visar att Kerstin Lindelöf till följd av sitt ofrälse gifte till kronan förverkat ett hemrnan i Bjärnå, Koivisto. Lars Lindelöfs barn fick 14.8.1647 drottning Kristinas konfirmation på samma hemman, som reducerades 1683. Kerstin Lindelöfs namn nämns ej i riksregistraturet 22.4.1628 i samband med Manböle i Sagu (se J. Ramsay, Frälsesläkter, s. 265); Manböle innehades i början av 1600-talet av kapellanen Hr Simon (Forsskåhl), vars mor hörde till ätten Lindelöf (GRBF Sagu). [44] RA: Porvoo I KO a 4: 90v-91. [45] RA: 3341: 72v. [46] RA: mf FR 116 Finska Kameralia. Meddelat av Love Kurtén. [47] P. Nordmann, a.a. V, s. 57, 62-63, 66, 73, 170-171. [48] RA: 3424: 44. Toini Melander, Personskrifter, Helsingfors 1951, s. 44. [49] RA: 3419 a: 58v: [50] Eric Anthoni, Konflikten mellan hertig Carl och Finland, SLSS CCLXII, Helsingfors 1937, s. 84-86, 164, 173, 409. Bengt Severinsson Juustens hustru har i genealogisk litteratur kallats Markusdotter enligt Helsinge ting 2.2.1632, där välb. Hans Bengtssons till Olsböle "moderfader s. framledne Marcus Jönsson i Helsinge Kyrckeby" nämns. Han var i själva verket Hans Bengtssons mormors styvfar. [51] RA: 3519: 202-207. [52] Eric Anthoni, a.a., s. 410. P. Nordman, a.a. V, s. 93. [53] RA: 3564: 16; 3569 a: 25. [54] J. Jaakkola, Vuoden 1616 valitusluettelot, Helsinki 1936, s. 155. RA: Porvoo I KO a 1: 145-149. [55] P. Nordmann, a.a. I, s. 200, 202-204; RA: 9726: 350. [56] P. Nordmann, a.a. I, s. 241. RA: 7879: 182; 7904: 57, 63; Porvoo I KO a 3: 30; GRBF Sibbo.



Snabblänkar

Några historier.

Webmastermeddelande

Jag tar tacksamt emot bidrag till min släktforskning i form av bilder, berättelser mm.mm. Även rättelser är naturligtvis välkomna.