Sanna Emma Amanda Hagberg

Mina förfäder och deras historia.

Kyrkoherden Laurentius Pampineus familjeförhållanden

Planeringsingenjör GÖRAN SÖDERLUND, Helsingfors

Laurentius Pampineus hade i sju års tid varit kapellan i Sibbo när han 1636 efterträdde sin svärfar Andreas Sigfridi som kyrkoherde där. I bevarade handlingar kallas han vanligen "herr Lars". I sitt sigill hade han initialerna L J P och ett halster, d.v.s. S:t Laurentius syrnbol.[1] Bokstaven J avser hans patronymikon Johannis, vilket bekräftas av att han som ägare till Finby i Tusby kallas "herr Lars Johansson" i tiondelängden 1651-52.[2] År 1634 bodde på kapellansgården hos herr Lars även hans syster Karin Hansdotter, vars senare öden är okända.[3]

Redan från början av sin kända verksamhet i Sibbo hade herr Lars en god ekonomisk ställning. Han köpte 1632 Tallboskis hemman om 13 1/2 alnar i Hertsby[4] och utökade det några år senare med ett ödeshemman om 5 1/2 alnar i samma by. För dessa hemman ställde han åtminstone ännu 1654 häst och ryttare.[5] Vid Sibbo ting 3.12.1637 uppsade herr Lars den borgen för salige skeppslöjtnanten Johan Kristersson han urfäst då denne 1636 ur öde upptog ett grannhemman i Hertsby.[6]

Den 4.7.1644 köpte herr Lars Finby stadgehemman i Sibbo (sedermera i Tusby, hemmanet heter numera Knaapila och byn Finby heter på finska Lahela) av lagläsaren i Lappvesi härad Samuel Mattsson, som rned sin "kära hustrus och barns ja och samtycke" sålde hemmanet, som enligt köpebrevet var hustruns, Kerstin Lindelöfs "aflinge och rätta mårgongåfva". Det omfattade 22 alnar jord och i köpet ingick ytterligare 6 alnar, som fordom genom syskonskifte skilts från stadgehemmanet och nyligen upptagits från öde. Vid Sibbo ting 3.3.1647 beviljades herr Lars lagfart på Finby, dock så att borgmästaren Krister Erikssons arvingar tilldömdes rätt att klandra köpet av de 6 alnarna ödesjord, vilka ej sålts som "bördh uthan såm crono godz".[7] Kerstin Lindelöf hade tidigare varit gift med ryttmästaren Johan Henriksson, död 1632, som hade ärvt Finby av sin far, lagläsaren Henrik Larsson. Det ligger nära till hands att utpeka Johan Henriksson som far till herr Lars, ehuru domstolsprotokollet kallar transaktionen med Finby köp och inte inlösning från medarvingarna. Borgmästaren Krister Eriksson, vars arvingar tillerkändes rätt att klandra köpet, var kusin till Johan Henriksson och far till Johan Kristersson, för vilken herr Lars, såsom ovan nämndes, ställde borgen år 1636.[8] Vid tinget 8.11.1647 protesterade Samuel Mattssons bror, löjtnanten Gabriel Mattsson från gamla Helsingfors mot försäljningen av Finby,[9] men hemmanet förblev i herr Lars ägo. Gabriel hade natruligtvis ingen inlösningsrätt till jord som hans svägerska hade erhållit som morgongåva i ett tidigare gifte.

Vid sommartinget 1648 tfllkännagav herr Lars, att han "hade bortmist en sölfverkedja om 10 lod med sahl. konung Johans konterfeij".[10] På vilket sätt den dyrgripen kommit i hans ägo framgår tyvärr ej ur tingsprotokollet.

Om en solid ekonomisk ställning vittnar också den förteckning herr Lars 19.2.1673 på sin sjukbädd lät göra upp över sin lösa egendom. I den ingick en mängd silver - bägare, skedar m.m. - och flera oinlösta panter, vilka han fått som säkerhet för lån han gett.[11] Laurentius Pampineus dog 4.5.1674 och vid Sibbo ting den 22.11.1675 konfirmerades det testamente han "på sin sotesäng uti gode mäns närvaru opprättat" till förmån för sin hustru och hennes barn samt för sina barn ur två tidigare äktenskap.[12]

I sina tre äktenskap fick Laurentius Pampineus åtminstone elva barn som nådde vuxen ålder. De kallade sig Winblad. Hans första hustru Margareta Andersdotter nämns i mantalslängderna 1634-37, men ej längre 1642. Hon var dotter till Andreas Sigfridi, kyrkoherde i Sibbo1600-36. [13] I detta äktenskap föddes en son och två döttrar. Sonen Anders Winblad var fältsekreterare 1657. Han var 1660 sjuklig och vistades hos fadern i Sibbo samt dog ogift i juni s.å.[14] Dottern Elin var redan 1653 gift med ryttarbonden på Malm i Sjundeå Johan Sigfridsson Korp, död 1681. Som änka levde hon ännu 1704, då hon sägs ha vistats i Helsingfors eller Sibbo.[15] Elins helsyster Johanna gifte sig 1657/ 59 med kollegan vid Helsingfors trivialskola Martinus Brodzenius, död c. 1683.[16] Johanna begravdes i Helsingfors 5.8.1683.

I mantalslängden 1642 upptas herr Lars utan hustru, men 1643-54 nämns hans andra maka Kristin Henriksdotter. I detta äktenskap nådde troligen endast sonen Henrik Winblad vuxen ålder; om andra barn fanns så dog de synbarligen små. Henrik nämns som ombud vid Sibbo ting 1660. Han var skrivare vid Åbo rådstugurätt 1661-63, handlingsskrivare i Åbo hovrätt 1664-71 och från sistnämnda år häradshövding i hela Västerbotten med dess lappmarker.[17] Han adlades 1688 med namnet Winblad von Walter och dog ca 1690. Henrik var först gift med en Anna, som nämns i Åbo mantalslängder 1667-70, och han gifte 1680 om sig med Katarina von Walter i hennes första äktenskap, dotter till överstelöjtnanten Henrik Walter, som adlades von Walter samtidigt med sin svärson.

Som far till Henrik nämns i riddarhusstamtavlorna (enligt Anrep) "Lars Winblad, kyrkoherde inom Finland", och hans mor sägs vara "en Jägerhorn". Det verkar därför troligt, att Henrik Winblads mor, Kristin Henriksdotter, var den Kirstin, som i mantalslängden 1635 nämns på Hertonäs i Helsinge som dotter till frälsemannen Henrik Tomasson (Jägerhorn) tillsammans med sin bror Arvid och sin syster Anna.

Redan "skröplig av ålderdomssvaghet" ingick herr Lars sitt tredje äktenskap 12.3.1656 med Agneta Bröijer, f. 10.11.1636 i Viborg och dotter till postmästaren där Johan Bröijer och Katarina Stråhlman.[18] Trots den påstådda skröpligheten och ålderdomssvagheten levde herr Lars ännu 18 år och fick i sitt tredje gifte ytterligare nio barn, av vilka fyra söner och tre döttrar nådde vuxen ålder. Deras mor Agneta Bröijer avled 21.2.1694.

Sönerna Lars och Gustav bar namnet Pampineus ännu när de inskrevs som studenter i Åbo 1675, men de kallade sig senare Winblad. Lars var 1697 stadskassör i Falun och gift med Anna Depken.[19] Gustav var kapellan i Sibbo från 1686 och kyrkoherde där 1702-24. Han ägde Finby bördsrusthåll i Tusby från 1696 och var gift med Margareta Gudseus, dotter till kyrkoherden i Lappträsk Fabian Gudseus och Gertrud Lindormi.[20]

Kristian Winblad inskrevs som student i Åbo 1681 och blev regementspastor vid Tavastehus läns infanteriregemente 1686. Han var kapellan vid domkyrkoförsamlingen i Viborg från 1693 och kyrkoherde i Siikaniemi församling där från 1699 till sin död 11.5.1705. Han vigdes i Borgå 1694 med Johanna Margareta Hvedstorp i hennes första äktenskap, dotter till kyrkoherden i Rödö i jämtland Johannes Damianus Hvedstorp och Maria Gottman.[21]

Yngst av Laurentius Pampineus söner var troligen Samuel Winblad, bokhållare på Liljendals gård 1691-1703 och senare regementsskrivare. Han ägde i Sibbo Trumpetars rusthåll i Hindsby, som han hade köpt 1700 av sin svågers Anders Strengs arvingar. Samuel blev ihjälslagen av ryssarna 1713. Hans änka Maria Bäckström klagade 1724 vid tinget över sin eländiga situation efter mannens död, då all hennes egendom blivit tagen av fienden, så att hon ej ens kunnat få en likkista för sin döde man och hon måst uppehålla sig i skogen med sina många små barn.[22]

Av döttrarna i Laurentius Pampineus tredje äktenskap gifte sig Maria 1675 med Andreas Streng, som blev kyrkoherde i Sibbo efter sin svärfar och dog 1691. Akianders Herdaminne och Bergholms Sukukirja uppger felaktigt, att Streng tidigare var gift med en Agneta Pampineus, syster till Maria. Uppgifterna om denna Agneta tycks emellertid bero på en missuppfattning: Maria Winblad var uppenbart Strengs enda hustru. [23] Hennes syster Katarina gifte sig ca 1678 med handels- och rådmannen i Helsingfors Johan Burtz, som dog där 17.8.1708. Som flykting i Sverige kallas Katarina 1714 bräcklig och ålderstigen änka.[24] En tredje dotter i herr Lars tredje gifte hette Kristina. Hon dog 1693 efter att ha gift sig 1:o 1683 med borgaren i Helsingfors Hans Olsson, död där 1686 (begr. 31.10.), och 2:o 1687 med handelsmannen i Borgå Jöran Mattsson Wast i hans första gifte, död 1705.[25]

Namnen Pampineus och Winblad hänger språkligt samman: vinbladet heter på senlatin pampinus och adjektivet pampineus betyder "försedd med vinblad" eller "vinbladsprydd".

Redan innan Laurentius Pampineus framträdde i Sibbo bars namnen Pampineus och Winblad av Erik Simonsson, som var kansliförvant hos hertig Karl, när han 1602 med namnet Winblad kvitterade vägkost vid Porkala udd.[26] Han kallas emellertid Pampineus vid sin vigsel i Uppsala 1.1.1604 med Ursula Olofsdotter, borgardotter från Stockholm.[27] Erik Simonsson kallas 1618 "K. M:tz secretarius, ärligh, vällärdh och högachtad". Han hade åtminstone två barn som nämns 1612.[28]

Son till honom var Ericus Erici Pampinius (sic!), inskriven som Holmensis i Uppsala universitet 13.11.1619. I "Tillägg till Stockholms nations matrikel 1595-1783" kallas Ericus Erici sekreterare hos hertig Johan av Östergötland,[29] men denna uppgift gäller synbarligen inte honom utan hans far. Däremot är Ericus Erici den sekreterare Erik Eriksson Winblad, vars barn döptes i Stockholms storkyrkoförsamling: Ursula 4.5.1632, Johan 1.12.1634 och Maria 25.6.1637. Ett barn till honom begravdes där 4.12.1636.[30] Han är kanske också den Erik Winblad, vars tre barn 1655 begravdes i Stockholm, Maria församling.[31] Erik Winblad från Stockholm nämns från 1637 som sakförare i Åbo rådstugurätts protokoll. Han förvisades från staden 1645, men tilläts följande år återvända, då han hade små barn att taga hand om. Han nämner Henrik Gottman i Viborg sin svåger.[32]

Det andra 1612 nämnda barnet till Erik Simonsson Winblad var tydligen dottern Brita. Enligt Stockholms konsistorieprotokoll 7.3.1628 hade hon hävdats av kyrkoherdens i Ärentuna son Andreas Laurentii, vilken lovat gifta sig med henne.[30]

En Ericus Thomae Pampineus var 1611 "studiosus politices" i Uppsala, han inskrevs troligen där 25.1.1607 som Ericus Thomae Stockholmensis.[33] Han kan inte knytas till övriga Pampineer och hans senare öden är okända.

Kunglige sekreteraren Johan Mattsson Winblad (död 1659) adlades 1649 med namnet Wijnbladh, som uppges vara hans morfars släktnamn. Han var son till handelsmannen i Norrköping Mattias Johansson och Helena Simonsdotter, vars far enligt ättartavlorna var kyrkoherden i Helsingfors Simon Winblad. Ingen kyrkoherde i Helsingfors med detta släktnamn är emellertid känd och Akiander har därför identificrat honom med Simon Laurentii, kyrkoherde i Helsingfors 1579- ca 1594.

Simon Laurentii var skolmästare i Helsingfors redan 1574. I ett kungligt brev fick han 1587 frihet för 18 alnar jord i Baggböle i Helsinge. Han ägde även 9 alnar utbysjord i Domarby. Herr Simons änka, hustru Anna, fick 1598 bekräftelse på friheten i Baggböle och hon nämns ännu 1602 i tiondelängden under Domarby. Från 1598 innehades herr Simons hemman i Baggböle av kyrkoherden i Helsingfors Samuel Andreae Savonius, som 1607 även köpte hans tidigare utbysjord i Domarby.[34] Detta antyder kanske, att han var svärson till Simon Laurentii.

Innan Samuel Andreae köpte ägorna i Domarby stod emellertid ett förfallet utbyshemman om 9 alnar där i Erik Simonssons namn. [35] De knappa uppgifter som har kunnat uppletas förefaller alltså att antyda en släktledning med Simon Laurentii som far till Erik Simonsson Winblad och Helena Simonsdotter (kanske också till Samuel Andreaes hustru) samt morfar till Johan Mattsson Wijnbladh.

Laurentius Pampineus i Sibbo kunde vad åldern beträffar vara sonson till Simon Laurentii. Inga uppgifter som stöder antagandet om en sådan härstamning har emellertid stått att finna. Ingen lämplig Johan (eller Hans) Simonsson tycks uppträda i en ställning som gör honom till en passande släktlänk mellan kyrkoherdarna Simon Laurentii och Laurentius Pampineus.

Den enda ledtråden till Laurentius Pampineus ursprung är sålunda hans köp av Finby, som kanske var inlösning av fädernejord. I så fall var han son till ryttmästaren Johan Henriksson och Kerstin Lindelöf i hennes första gifte. Ett ganska nära släktsamband till kyrkoherden Simon Laurentii i Helsingfors kan tänkas föreligga, om denne var bror till Johan Henrikssons far, lagläsaren Henrik Larsson. De kan ha varit bröder fast belägg för saken saknas. Det vore av stort värde att få fram uppgifter, som antingen stöder dessa hypoteser eller klarlägger en annan härstamning för Laurentius Pampineus och släkten Winblad.

Noter

[1] RA: 7888: 279. Paul Nyberg, Sibbo sockens historia I, s. 360.

[2] RA: 7955: 102v; GRBF: Helsinge - Nurmijärvi.

[3] RA: 4528: 298.

[4] RA: bb 2: 161v; ä l: 36v.

[5] RA: Nylands länsstyrelse (landskontoret) 1654: Hab l: 192. Nyberg, a. a. 1: 266.

[6] RA: bb 3: 30.

[7] RA: bb 4: 60, 90v - 91.

[8] Göran Söderlund, En släkthärva i Helsinge på 1600-talet. Genos 1984: 49-59.

[9] RA: bb 4: 100.

[10] RA: bb 4: 116.

[11] RA: bb 9: 201.

[12] RA: bb 9: 469. Nyberg, a. a. l: 288.

[13] Göran Söderlund, Släktkretsen kring Andreas Sigfridi Borgensis. Genos 1977: 1-5.

[14] RA: g 3: 13v; bb S: 154; z 29: 152-166. Jussi T. Lappalainen, Kaarle X Kustaan Venäjän sota v. 1656-1658 Suomen suunnalla: 233.

[15] RA: II 21: 486; GRBF: Sjundeå. Alf Brenner, Släkten Korp. Genos 1942: 9.

[16] RA: g 3: 27; GRBF: Sibbo.

[17] Gustaf Elgenstiema, Den introducerade svenska adelns ättartavlor VIII: 675-676. RA: bb 5: 116, 154f; z 30: 209; z 32: 657.

[18] Nyberg, a. a. 1: 288-290. Jully Ramsay, Frälsesläkter i Finland intill stora ofreden: 343.

[19] Toini Melander, Personskrifter hänförande sig till Finland 1562-1713: 478.

[20] Matthias Akiander, Herdaminne för fordna Wiborgs och nuvarande Borgå stift II: 273. RA: bb 19: 220.

[21] Akiander, a. a. II: 432. Yrjö Blomstedt, Militärpräster i Finland 1687-1703. Genos 1952: 23. Sara von Bonsdorff, Hvedstorp. Genos 1982: 22-25.

[22] RA: bb 13: 303; bb 21: 461; bb 23: 103v; bb 34: 216.

[23] RA: GRBF: Sibbo. Nyberg, a. a. I: 268, 272.

[24] Förteckning över flyktingar i Sverige från Finland och Östersjöprovinserna åren 1712-1714. GSÄ XXVIII: 128.

[25] RA: g 14: 113. Helsingfors och Borgå mantalslängder.



Snabblänkar

Några historier.

Webmastermeddelande

Jag tar tacksamt emot bidrag till min släktforskning i form av bilder, berättelser mm.mm. Även rättelser är naturligtvis välkomna.